fredag 3 februari 2012

I nattens mörker

Jag har alltid gillat natten- i vuxen ålder. Som barn var jag mörkrädd, faktiskt rädd för det mesta. Men från gymnasieåldern lärde jag mig utnyttja nattens möjligheter. Lugnet, tystnaden, vetskapen om att ingen annan är vaken och kan störa, tankar som kan vandra fritt, skön musik på nattradion. Inga hinder, bara fördelar. Det mesta av min universitetsutbildning gjorde jag på två ställen - på tåget som tog lång tid då - och i sängen! Läste böcker och skrev uppgifter om natten. Sov några timmar, gick på föreläsningar och sov lite eftermiddag. En dygnsrytm som passade mig perfekt. Inbillade mig att det skulle "rätta till sig" när jag blev äldre och skulle jobba. Det gjorde det aldrig. Efter att ha arbetat i 30 år kan jag konstatera att jag inte är skapt för tidiga morgnar, men måste upp i ottan ändå förstås för så är samhället orgnaniserat.

Jag lever och andas bäst om sommaren när livet är fritt att leva som man vill. Resten av året anpassar jag mig och har slutat sträva efter åtta timmmars sammanhängande sömn varje natt. Jag lägger mig när jag är trött, ofta någon timme efter midnatt. Sover de timmar jag hinner, jobbar, sover middag och använder kvällarna då jag har mest energi och tankeförmåga. Nästan all planering av lektioner, som ska bli bra och kreativa, sker efter kl.21.

Det skönlitterära skrivandet sker alltid under sena kvällar och nätter. Samma sköna tystnad i huset, samma omslutande mörker som skyddar och dämpar, samma ensamhet med tankarna. Min bästa tid är nu. Har precis varit ute en nattpromenad med hunden, tittat på stjärnhimlen och överväldigats av alltet och oändligheten. Min trogna vän randi håller mig oftast sällskap, liksom en sprakande brasa och tända ljus!

Mitt senaste alster är en novell som ska skickas in till högskolan och kurs i kreativt skrivande. Om den blir godkänd lägger jag ut den här i bloggen. Samtidigt uppfyller jag ett delmål på skrivandets väg.

Foto: E-M Olsson 120120

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar