Denna lilla dikt skrev jag inspirerad av Santos skrivkalender - en extra liten utmaning i januari var att beröra fem av bilderna i kalendern. Mitt bidrag blev detta, skrivet den 28 januari 2012.
Vi människor är ljusbärare, strålar av färgat ljus - och oskyldigt vitt.
Som i en kista ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord - förseglade.
Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta.
Vill uppåt, framåt, bort. Inte sitta ensam på bänken.
Men sitter fast i en skreva av hopplöshet,
när ingen ser min längtan.
Som en flammande låga i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
Livets röda ridå dras sakta för scenen.
Solen som har sin egen parkeringsplats bakom de gråa molnen,
bryter till sist fram och skänker livgivande värme!
Vi människor är ljusbärare, strålar av färgat ljus - och oskyldigt vitt.
Som i en kista ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord - förseglade.
Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta.
Vill uppåt, framåt, bort. Inte sitta ensam på bänken.
Men sitter fast i en skreva av hopplöshet,
när ingen ser min längtan.
Som en flammande låga i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
Livets röda ridå dras sakta för scenen.
Solen som har sin egen parkeringsplats bakom de gråa molnen,
bryter till sist fram och skänker livgivande värme!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar