Respekt

Respekt är ett ord med olika innebörd för olika människor. Den positiva tolkningen innebär att vi ser andra människor med en viss aktning och vördnad. Vi värdesätter de egenskaper en annan människa har. Vi kan respektera att någon annan tycker anorlunda, har en annan kultur eller religion osv. Den för mig negativa tolkningen innebär rädsla. För att får "respekt" måste man då hota eller skrämma andra.

I dagens Skrivadventskalender skriver Dag Öhrlund om respekt för skrivandet, ett viktigt ämne! Han skriver bland annat (citat):

1. "Skrivande är värt precis lika mycket respekt som träning, golf, gitarrkurser eller något annat.
2. Författande kräver ro, regelbundenhet och hårt arbete.

Om du menar allvar med ditt skrivande måste du förklara för din omgivning hur viktigt det är för dig. Att du behöver regelbunden tid, ro, ett ställe att skriva ostört på. Och inte minst, uppbackning. Att dina nära visar intresse för det du gör på samma sätt som du gör för dem.
Att de stöttar dig när du tvivlar.
Om du trots att du förklarar inte får det stöd och den uppskattning du förtjänar finns det kanske mer än skrivandet att fundera över, när det gäller hur du ska leva. Och med vem."

Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att uppleva svårigheter med repekten för skrivandet. Jag har i flera år försökt hitta ett sätt att skriva "på riktigt" men misslyckats hittills. Kortare texter i bloggar, mejl, på facebook eller twitter går bra för de kräver inte full koncentration under så långa tidsrymder. Men vill jag skriva en längre text, utkast till en novell, försöka påbörja den där romanen då blir det knepigare. Har jag suttit längre än en halvtimme "måste" någon av ungarna eller maken prata med mig. och vips är förtrollningen bruten! Sitter jag ännu längre får jag kommentarer om att jag har fastnat vid datorn. Kan jag verkligen inte slita mig ifrån den?! Är det verkligen så viktigt att sitta där och knappa på tangenterna...

Att maken sitter framför TV:n varje kväll och konsumerar stora mängder film och sport är mer okej än att jag använder min tid till tankearbete och skrivande av allehanda slag. Visst är det märkligt. Andra personer, utanför familjen, som vet om att jag skriver och drömmer om att skriva ännu mycket mer, de är väldigt uppmuntrande. Och tur är väl det, att det finns lite stöd i alla fall.

Min dröm är att ha ett eget rum, precis som Virgina Woolf pläderade för en gång. Ett eget rum där jag kan vara ensam med orden, ett rum där jag kan skriva närhelst det behagar mig. Gärna ett trevligt inrett rum och med ett fönster ut mot en vacker plats. Jag skulle också vilja åka iväg en längre tid, bo vid havet och kunna skriva i timmar utan att någon eller något stör flödet.

Under veckan som gått har jag fått två gröna sköna bokpaket! Stor RESPEKT för dem som redan skrivit en eller flera romaner! Jag vann Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker. Gå gärna in och gilla hennes fan page på facebook! Från Anna Jörgensdotter kom det två signerade exemplar av hennes romaner Pappa Pralin och Änglarnas syster. Anna gav bort sina böcker. Vilken julklapp till mig själv.