Skrivande i advent - del 1

Under hela adventstiden har jag passat på att skriva lite mer aktivt. Det har blivit dagliga små korta texter inspirerade av Cristina Santos bilder i hennes adventskalender. Hon lade ut en bild i sin facebookgrupp varje dag och alla som hade lust fick skriva texter, men det fick inte handla om julen!

Det kändes som en rolig och nyttig utmaning. Jag lyckas sällan skriva varje dag, men nu bestämde jag mig för att göra det. 24 bilder och 24 texter, med och utan rim blev resultatet som du kan läsa här nedanför. De första tolv texterna presenteras här:

1 december:

Kärlekens eviga ljus värmer i det mänskliga mörkret

2 december:

Murar kan stänga ute och stänga inne.
Men en enkel hand kan få yttre och inre murar att rasa!

3 december:

Marcus Birro är nog en modern och utmärkt far.
Cool är Martin Melin... (om han får säga det själv)
Redan Strindberg om "Fadren" skrivit har.
Men bäst är ändå maken min!

4 december:

Som en flammande eld i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
En flämtande låga som på ett ögonblick riskerar att blåsas ut,
att slockna och förintas.
Men ständigt väcks elden till liv av nytt syre,
växer sig stark, lyser klart, värmer eller förtär.



5 december:

Med sorg i tomma blicken
och värk i ungflickshjärtat
reflekterar avdomnad hjärna
över livets mål och mening.

6 december:

"Varför kan inte livet vara som en poster?"
Ja, VARFÖR kan det inte det? Vi drömmer väl alla om den perfekta solnedgången med den perfekta partnern på en perfekt sandstrand under palmernas sus. Eller?
Drömmarna är viktiga men det gäller nog att leva här och nu - med eller utan sin Elvis! Varför ska det vara så svårt att uppskatta det vi har mer än det vi inte har?

Jag vill leva precis där jag är, men också i min poster - ni vet den där från grekiska övärlden, med kritvita hus, blå fönsterluckor, blågrönt hav och klarblå himmel.

7 december:

Ensam på en sliten parkbänk vid vattnet

Ensam med mina tankar, sliten, blank

Trädet ensamt men starkt, strävar uppåt

Ensam och stark, vart strävar jag?

Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta

Vill uppåt, framåt, bort



8 december:

I gånga tiders Sverige och nu främmande kulturer
var runda kvinnor ett vackert ideal
I mogen ålder struntar man i vilket - som tur är -
att dagens skönhet sitter i att vara anorektiskt smal.

9 december:

I EN RÖD OCH SVART FARKOST
skulle jag mer än gärna ta en tur.
Bort från decemberstressen för en stund,
bara känna rörelsefriheten
och vinddraget i ansiktet.



10 december:

Ett darrande finger på den magiska knappen,
kan utlösa hot större än tredje världskriget.
Kika inte in genom hjärtats nyckelhål!
Du skulle bara bli förvånad av det som göms där inne.
Släpp inte ut den kraft som döljs bakom maskeringen
om du inte är beredd att ta ödesdigra konsekvenser.
Låt allt stanna i mörkret, osynligt, enkelt.

11 december:

Sitta fast i en skreva,
kan kännas hopplöst
om ingen ser din längtan.

12 december:

VAD VORE TILLVARON UTAN TRISTESS?
Troligen ännu tristare, eftersom vi inte skulle kunna känna glädje och ha roligt om vi aldrig hade tråkigt.
Tristess kan i ett längre perspektiv övergå i dess motsats – kreativitet, att finna nya vägar ut, hitta lösningar utanför tristessens ramar, rent av se livet med helt nya ögon!

(Samtliga bilder tilhör Cristina Santos och används i min blogg med hennes tillåtelse.)

Fortsättning följer med bilder 13-24.