Under hela december månad har jag inspirerats av Cristina Santos härliga bilder och skrivit en liten text varje dag i hennes Adventskalender. Texter och bilder nr. 1-12 fanns i förra inlägget. Nu presenteras nr.13-24. Jag blir väldigt glad för kommentarer, så skriv gärna en rad eller två!
13 december
Prisman strålande av regnbågens oändliga färger
omger oss alla, men alla kan inte se
det som kallas auran.
Vi är ljusbärare, alla människovarelser strålar
av ljus färgat och oskyldigt vitt.
Ljuset det osynliga finns,
också kring dem som famlar i sitt eget mörker.
omger oss alla, men alla kan inte se
det som kallas auran.
Vi är ljusbärare, alla människovarelser strålar
av ljus färgat och oskyldigt vitt.
Ljuset det osynliga finns,
också kring dem som famlar i sitt eget mörker.
14 december
I kistan ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord.
min längtan och mina stumma ord.
15 december
Kniven mot strupen eller en kniv i ryggen?
Vad föredrar du? Rispa, hugg till, vrid om!
Gör vad du vill - jag är osårbar.
Vad föredrar du? Rispa, hugg till, vrid om!
Gör vad du vill - jag är osårbar.
16 december
Vem minns inte sin första dagbok, eller första poesibok. Redan i tidig ålder stod det klart vilken magi ORDEN besitter. Jag skrev mycket då i barndomen från tioårsåldern, tänkte och kände ännu mer. Hemliga ord om förälskelser, avsky för Vietnamkriget, tankar om framtiden, rädsla för översittare och sjukdom, glädjen över framgångar i skolan eller på dansgolvet. Allt och inget, högt och lågt fanns det där mellan två hårda pärmar, bakom ett litet lås.
17 december
.....alla arbetskamrater att ta sig en tur ut det blåa skenet i parken intill. Det verkade inte bättre än att det landat en fallen stjärna i det blå gräset. Skärvor av stjärnan hade strötts över en stor yta och på varje fläck som stjärnstoftet berört, växte det en lysande röd svamp. Det alldeles säkert ett tecken på att....
Denna text är del i en stafettext så därför verkar den lite underlig kanske! Gå in hos Santos Adventskalender och läs hela texten till bilden!
18 december
Tänk vad många bildliga banaskal man halkat sig fram på genom livet - om man inte gjort det lite då och då hade livet varit alltför trist och förutsägbart. Undrar när jag ska halka till härnäst - och i vilken riktning jag glider....
Det har också funnits många hårda stenar på livets stig. Sådana man slagit tårna i och återhämtat sig ganska fort efter. Men också de riktigt hårda som skrapat både knän, armar och själ. Många hårda och vassa kanter att snubbla på, falla ibland, men aldrig bli liggande för gott.
19 december
Likt ädlaste riddare i reflexrustningar gula
Tre glada poliser stolta ute på gatan står -
de vill förhindra att ingen brott begår.
Men om det ändå skulle strula
kommer en Motorcykelambulans
- det visste jag inte fanns!
Tre glada poliser stolta ute på gatan står -
de vill förhindra att ingen brott begår.
Men om det ändå skulle strula
kommer en Motorcykelambulans
- det visste jag inte fanns!
20 december
Månen vandrar sin tysta ban
Lyser så vänligt på varje kran
Staden vilar från stress och larm
Morgonrodnad gör himlen varm
Flaggorna med huvudet hänger
Vilar även de på sina stänger
Lyser så vänligt på varje kran
Staden vilar från stress och larm
Morgonrodnad gör himlen varm
Flaggorna med huvudet hänger
Vilar även de på sina stänger
21 december
Att gå dit näsan pekar, kanske motsatt riktning mot andra,
det är inte alltid så enkelt.
Likt Orfeus vänder vi oss om för att försäkra oss om att en annan vacker själ följer i spåren.
Våga se framåt, våga gå dit fötterna tar dig!
Om det är Paris ditt hjärta längtar efter så kommer du dit.
det är inte alltid så enkelt.
Likt Orfeus vänder vi oss om för att försäkra oss om att en annan vacker själ följer i spåren.
Våga se framåt, våga gå dit fötterna tar dig!
Om det är Paris ditt hjärta längtar efter så kommer du dit.
22 december
En spännande tanke att SOLEN har sin egen parkeringsplats.
Just nu lyser den med sin frånvaro för alla norr om polcirkeln
och visar sig ytterst sparsamt för oss andra.
Men då är det gott att veta att solen inte har övergett oss,
den har bara parkerat sig på en alldeles speciell plats,
vilar sig lite och laddar för att mycket snart återkomma
med förnyad styrka och lyskraft.
Just nu lyser den med sin frånvaro för alla norr om polcirkeln
och visar sig ytterst sparsamt för oss andra.
Men då är det gott att veta att solen inte har övergett oss,
den har bara parkerat sig på en alldeles speciell plats,
vilar sig lite och laddar för att mycket snart återkomma
med förnyad styrka och lyskraft.
23 december
Efter en hektisk skrivperiod med den underbara kalendern
kan det vara skönt att slå sig ner och bara vara lite...
Herr Stol är så vacker att se på, står mittemot Fru Stol
som jag sitter på och bara njuter
kan det vara skönt att slå sig ner och bara vara lite...
Herr Stol är så vacker att se på, står mittemot Fru Stol
som jag sitter på och bara njuter
25 december (julafton var ledig)
Så var det dags för adventskalenderfinalen,
även med latinska termer kallad terminalen!
En rolig och inspirerande tid är till ända.
Nu får vi helt nya sidor i livets bok vända.
Jag har fått ny energi att fortsätta skriva.
Vi får se vad det med tiden kan bliva.
TACK Cristina Santos för din goda idé.
Hoppas vi om knappt ett år en ny kalender får se!
även med latinska termer kallad terminalen!
En rolig och inspirerande tid är till ända.
Nu får vi helt nya sidor i livets bok vända.
Jag har fått ny energi att fortsätta skriva.
Vi får se vad det med tiden kan bliva.
TACK Cristina Santos för din goda idé.
Hoppas vi om knappt ett år en ny kalender får se!
Jag vill verkligen tacka Cristina Santos för hennes fina bilder och att hon fick fart på mina ord och tankar! Alla bilder är hennes och jag har fått lov att använda dem i min blogg. Önskar dig ett härligt 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar