I nattens mörker

Jag har alltid gillat natten- i vuxen ålder. Som barn var jag mörkrädd, faktiskt rädd för det mesta. Men från gymnasieåldern lärde jag mig utnyttja nattens möjligheter. Lugnet, tystnaden, vetskapen om att ingen annan är vaken och kan störa, tankar som kan vandra fritt, skön musik på nattradion. Inga hinder, bara fördelar. Det mesta av min universitetsutbildning gjorde jag på två ställen - på tåget som tog lång tid då - och i sängen! Läste böcker och skrev uppgifter om natten. Sov några timmar, gick på föreläsningar och sov lite eftermiddag. En dygnsrytm som passade mig perfekt. Inbillade mig att det skulle "rätta till sig" när jag blev äldre och skulle jobba. Det gjorde det aldrig. Efter att ha arbetat i 30 år kan jag konstatera att jag inte är skapt för tidiga morgnar, men måste upp i ottan ändå förstås för så är samhället orgnaniserat.

Jag lever och andas bäst om sommaren när livet är fritt att leva som man vill. Resten av året anpassar jag mig och har slutat sträva efter åtta timmmars sammanhängande sömn varje natt. Jag lägger mig när jag är trött, ofta någon timme efter midnatt. Sover de timmar jag hinner, jobbar, sover middag och använder kvällarna då jag har mest energi och tankeförmåga. Nästan all planering av lektioner, som ska bli bra och kreativa, sker efter kl.21.

Det skönlitterära skrivandet sker alltid under sena kvällar och nätter. Samma sköna tystnad i huset, samma omslutande mörker som skyddar och dämpar, samma ensamhet med tankarna. Min bästa tid är nu. Har precis varit ute en nattpromenad med hunden, tittat på stjärnhimlen och överväldigats av alltet och oändligheten. Min trogna vän randi håller mig oftast sällskap, liksom en sprakande brasa och tända ljus!

Mitt senaste alster är en novell som ska skickas in till högskolan och kurs i kreativt skrivande. Om den blir godkänd lägger jag ut den här i bloggen. Samtidigt uppfyller jag ett delmål på skrivandets väg.

Foto: E-M Olsson 120120

Dikt

Denna lilla dikt skrev jag inspirerad av Santos skrivkalender - en extra liten utmaning i januari var att beröra fem av bilderna i kalendern. Mitt bidrag blev detta,  skrivet den 28 januari 2012.


Vi människor är ljusbärare, strålar av färgat  ljus - och oskyldigt vitt.
Som i en kista ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord - förseglade.

Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta.
Vill uppåt, framåt, bort. Inte sitta ensam på bänken.
Men sitter fast i en skreva av hopplöshet,
när ingen ser min längtan.

Som en flammande låga i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
Livets röda ridå dras sakta för scenen.
Solen som har sin egen parkeringsplats bakom de gråa molnen,
bryter till sist fram och skänker livgivande värme!

Mål för skrivaråret 2012

I förra inlägget skrev jag om hur flera skrivcoacher poängterar vikten av att sätta upp realistiska mål för skrivandet. Jag som arbetar inom skolans värld har arbetat målinriktat sen mitten av 90-talet och det har bara blivit mer och mer av den varan. Idag är måluppfyllelse ett modeord som används mycket frekvent. Nåväl, då kan man ju undra VARFÖR det ska vara så himla svårt att ställa upp mål och delmål för sitt skrivande.... Rädslan att misslyckas skulle jag tro...

NU har jag i alla fall bestämt mig för att göra ett seriöst försök att formulera skrivmål för 2012 - sen får jag väl utvärdera till nyår hur hög måluppfyllelsen blev! Jag utgår ifrån Ann Ljungbergs tips.

Vad skulle göra 2012 till mitt bästa skrivarår?
Under bästa tänkbara förutsättningar skulle detta år kunna bli mitt bästa skrivarår hittills. Visst, jag skulle kunna jobba mindre (om jag hade råd) och jag skullle kunna sitta på en grekisk ö några månader och bara skriva. Men nu får jag utgå ifrån realistiska mål som sagt. Fakta är att jag arbetar heltid på två skolor och läser en högskolekurs på kvartsfart - alltså finns det ingen "ledig tid" att tillgå. Miljön och människorna omkring mig får duga som inspiration. Att helt enkelt bara bestämma mig för att skriva fokuserat en stund varje dag, kan göra susen för skrivandet.

• Mitt skrivarfokus för 2012 är: Kreativt skrivande III (HKR) och kursen Hitta din bokidé

* Vid slutet av året vet jag att jag nått mina mål när jag sett följande resultat: godkänt kursresultet och att jag verkligen hittat min bokidé!

• Detta är vad jag behöver för att göra verklighet av min vision: stöd från familjen, egentid, en mysig och inspirerande skrivplats. Disciplin att prioritera skrivande framför allt annat.

* Detta ska jag göra för att fokusera på skrivandet i:

 januari-mars: göra klart Kreativt skrivande II, påbörja kurs III, ta nya tag med Hitta din bokidé. Skriva små texter dagligen i bloggen eller facebook.

april – juni: jobba med Kreativt skrivande III och Hitta din bokidé. Skriva noveller.

juli – september: sommarskriva, utnyttja miljöer och väder, arbeta på boken!

oktober – december: arbeta på boken, delta i NaNoWri Mo

• Detta skulle kunna sabotera mitt skrivande: sjukdom först och främst, självkänslan, andras ogillande, andra aktiviteter, distraherande vanor, att säga ja till andra hela tiden

* Min strategi för att fortsätta trots sabotörer: finna stöd hos skrivarvänner på nätet, stänga öronen för negativa kommentarer

• I slutet av 2012 ska jag fira mitt skrivande såhär: förhoppningsvis kunna belöna mig med en skrivarresa eller mer coaching!

Wish me luck! Tacksam för allt stöd.

2012 - nytt år nya möjligheter!

Ett nytt år innebär alltid förnyelse, förhoppningar och förväntningar. Ett helt nytt år, 365 tomma dagar - eller som i år 366 dagar - att fylla med innehåll som ger livskvalité. Tänk dig en bok med 365 sidor, blanka blad som dag för dag kommer att  skrivas. När året är slut är din årsberättelse klar. Sen blir det en ny bok...

Många ger sig själva nyårslöften, mer eller mindre möjliga att uppfylla. Andra sätter upp tydliga mål för vad de vill uppnå under året. Jag vill gärna dela med mig av vad några andra kloka personer skrivit inför 2012.

Anne Marie Körling skrev ett fint tal till sig själv, som man gärna fick låna, så det gör jag!

”Kära Anne-Marie,
Det har nu gått ett helt år sedan du höll ett tal till dig själv. Och vad du lovade sist må bara du veta. Därför ser du nu framåt. Mot nästa år, 2012, och förundras av vad som kan komma att ske runt hörnet, på andra sidan gatan, på gränsen till något annat, mot staketet som hindrar och möjligheterna som finns i en annan människas vilja. Och ögonen i möten med andra.
Och du, du har två fötter som bär dig, leder dig, får dig att hoppa, gör att du kan springa och gå. Jag tänker att du kan hoppa högt ibland, gå på tå över saker och ting, springa till mötes där något eller någon väntar, slå dig ned för att närvara. Ja, så tänker jag att du ska hylla ditt kommande år 2012. ”

När det gäller skrivandet kan det vara bra att formulera mål inför det kommande året. Det menar flera skrivcoacher bland annat K M Weiland och Ann Ljungberg.

Från Skrivadventskalenderns lucka 24 förmedlas dessa GODA RÅD/TIPS.

Dagens Tips - utveckla dina skrivarmål för 2012.

* Vad skulle göra 2012 till mitt bästa skrivarår?

• Mitt skrivarfokus för 2012 är (vilka skrivprojekt jag ska jobba med):

* Vid slutet av året vet jag att jag nått mina mål när jag sett följande resultat (berört någon, publicering, redigering, tävlingsvinster etc):

• Detta är vad jag behöver för att göra verklighet av min vision (kurser, inplanerad tid, stöd etc):

* Detta ska jag göra för att fokusera på skrivandet i:

  januari-mars

  april – juni

  juli – september

  oktober – december

• Detta skulle kunna sabotera mitt skrivande:
  (Andra aktiviteter, distraherande vanor, att säga ja till andra hela tiden, dåligt självförtroende etc.)

* Min strategi för att fortsätta trots sabotörer:
(påminnelser, skrivarvänner, kontrakt etc)

• I slutet av 2012 ska jag fira mitt skrivande såhär:
  (gåvor till mig själv: pennor, fina anteckningsböcker, prenumerationer, kurser, skrivarresor, träffa skrivarkompisar etc)

Jag påbörjade flera skrivprojekt under 2011 men klarade inte att slutföra mer än ett fåtal. 2012 ska få bli mitt bästa skrivarår hittills , så är det bara!

Foto: E-M Olsson 2011-12-31

Filmtips

En mycket sevärd film som behandlar skrivandets våndor är Sylvia med Gwyneth Paltrow i huvudrollen som den amerikanska författaren och poeten Sylvia Plath. Hennes make Ted Hughes, även han poet, spelas av Daniel Craig. Jag såg filmen idag på TV men den finns även på You tube.
Ted utmanar och uppmuntrar Sylvia i hennes skrivande, samtidigt som han själv är en lyckad och prisbelönt författare. Han är tyvärr också en otrogen make...

Man får i filmen först uppleva deras passionerade kärlekshistoria och sedan se hur Sylvias liv stegvis blir alltmer åtstramat och krävande. Det formas med och utan maken, som är borta från hemmet i perioder. Sylvia är med rätta svartsjuk och mår allt sämre av mannens affärer. Att mer eller mindre ensam ta hand om två små barn tär på henne och skrivandet kommer givetvis i kläm. Men hon kämpar på - skriver mellan 3 på natten och gryningen...

Hon hade försökt begå självmord vid ett flertal tillfällen redan i ungdomen. Man får se hennes sista självmordsförsök, efter ett sista möte med Ted, vid en tidpunkt då hon gjort allt för att kämpa emot. Droppen kanske var att maken gjort sin senaste erövring gravid och därför inte kunde lämna henne för att flytta bort med Sylvia och de två barnen.

Sylvia Plath, föddes 1932 i Boston och dog 1963 i London. Hon hade träffat Ted Hughes 1956, när hon studerade vid Cambridge i England. Paret gifte sig 1957, fick två barn och skildes 1962.

Plath skrev personlig lyrik, som ofta uttryckte ett slags förtvivlan och övergivenhet. De sista dikterna, som publicerades postumt av Hughes, är de mest kända. I "Lady Lazarus" är hon kvinnan som lär sig att dö och återuppstå, hela tiden vackrare. Sylvia Plath blev en ikon för 70-talets framväxande kvinnorörelse.

Romanen The Bell Jar (Glaskupan) som utkom 1963 under pseudonymen Victoria Lucas, blev mycket läst och uppskattad. Den fanns med på min litteraturlista när jag läste engelska vid Lunds universitet på 80-talet. Boken handlar om en ung begåvad kvinnas tilltagande psykiska sjukdom och den har självbiografiska drag. Plath begick självmord bara en månad efter att boken hade publicerats.

“Death must be so beautiful. To lie in the soft brown earth, with the grasses waving above one's head, and listen to silence. To have no yesterday, and no to-morrow. To forget time, to forgive life, to be at peace.”
― quote from The Bell Jar

“I must get my soul back from you; I am killing my flesh without it.” ― quote from The Unabridged Journals of Sylvia Plath.

“I want to write because I have the urge to excel in one medium of translation and expression of life. I can't be satisfied with the colossal job of merely living. Oh, no, I must order life in sonnets and sestinas and provide a verbal reflector for my 60-watt lighted head.”
― quote from The Unabridged Journals of Sylvia Plath.

Skrivande i adventstid - del 2

Under hela december månad har jag inspirerats av Cristina Santos härliga bilder och skrivit en liten text varje dag i hennes Adventskalender. Texter och bilder nr. 1-12 fanns i förra inlägget. Nu presenteras nr.13-24. Jag blir väldigt glad för kommentarer, så skriv gärna en rad eller två!

13 december

Prisman strålande av regnbågens oändliga färger
omger oss alla, men alla kan inte se
det som kallas auran.
Vi är ljusbärare, alla människovarelser strålar
av ljus färgat och oskyldigt vitt.
Ljuset det osynliga finns,
också kring dem som famlar i sitt eget mörker.

14 december

I kistan ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord.

15 december

Kniven mot strupen eller en kniv i ryggen?
Vad föredrar du? Rispa, hugg till, vrid om!
Gör vad du vill - jag är osårbar.

16 december

Vem minns inte sin första dagbok, eller första poesibok. Redan i tidig ålder stod det klart vilken magi ORDEN besitter. Jag skrev mycket då i barndomen från tioårsåldern, tänkte och kände ännu mer. Hemliga ord om förälskelser, avsky för Vietnamkriget, tankar om framtiden, rädsla för översittare och sjukdom, glädjen över framgångar i skolan eller på dansgolvet. Allt och inget, högt och lågt fanns det där mellan två hårda pärmar, bakom ett litet lås.

17 december

.....alla arbetskamrater att ta sig en tur ut det blåa skenet i parken intill. Det verkade inte bättre än att det landat en fallen stjärna i det blå gräset. Skärvor av stjärnan hade strötts över en stor yta och på varje fläck som stjärnstoftet berört, växte det en lysande röd svamp. Det alldeles säkert ett tecken på att....

Denna text är del i en stafettext så därför verkar den lite underlig kanske! Gå in hos Santos Adventskalender och läs hela texten till bilden!

18 december

Tänk vad många bildliga banaskal man halkat sig fram på genom livet - om man inte gjort det lite då och då hade livet varit alltför trist och förutsägbart. Undrar när jag ska halka till härnäst - och i vilken riktning jag glider....

 Det har också funnits många hårda stenar på livets stig. Sådana man slagit tårna i och återhämtat sig ganska fort efter. Men också de riktigt hårda som skrapat både knän, armar och själ. Många hårda och vassa kanter att snubbla på, falla ibland, men aldrig bli liggande för gott.

19 december

Likt ädlaste riddare i reflexrustningar gula
Tre glada poliser stolta ute på gatan står -
de vill förhindra att ingen brott begår.
Men om det ändå skulle strula
kommer en Motorcykelambulans
- det visste jag inte fanns!

20 december

Månen vandrar sin tysta ban
Lyser så vänligt på varje kran
Staden vilar från stress och larm
Morgonrodnad gör himlen varm
Flaggorna med huvudet hänger
Vilar även de på sina stänger

21 december

Att gå dit näsan pekar, kanske motsatt riktning mot andra,
det är inte alltid så enkelt.
Likt Orfeus vänder vi oss om för att försäkra oss om att en annan vacker själ följer i spåren.
Våga se framåt, våga gå dit fötterna tar dig!
Om det är Paris ditt hjärta längtar efter så kommer du dit.

22 december

En spännande tanke att SOLEN har sin egen parkeringsplats.
Just nu lyser den med sin frånvaro för alla norr om polcirkeln
och visar sig ytterst sparsamt för oss andra.
Men då är det gott att veta att solen inte har övergett oss,
den har bara parkerat sig på en alldeles speciell plats,
vilar sig lite och laddar för att mycket snart återkomma
med förnyad styrka och lyskraft.

23 december

Efter en hektisk skrivperiod med den underbara kalendern
kan det vara skönt att slå sig ner och bara vara lite...
Herr Stol är så vacker att se på, står mittemot Fru Stol
som jag sitter på och bara njuter

25 december (julafton var ledig)

Så var det dags för adventskalenderfinalen,
även med latinska termer kallad terminalen!
En rolig och inspirerande tid är till ända.
Nu får vi helt nya sidor i livets bok vända.
Jag har fått ny energi att fortsätta skriva.
Vi får se vad det med tiden kan bliva.
TACK Cristina Santos för din goda idé.
Hoppas vi om knappt ett år en ny kalender får se!

Jag vill verkligen tacka Cristina Santos för hennes fina bilder och att hon fick fart på mina ord och tankar! Alla bilder är hennes och jag har fått lov att använda dem i min blogg. Önskar dig ett härligt 2012.

Skrivande i advent - del 1

Under hela adventstiden har jag passat på att skriva lite mer aktivt. Det har blivit dagliga små korta texter inspirerade av Cristina Santos bilder i hennes adventskalender. Hon lade ut en bild i sin facebookgrupp varje dag och alla som hade lust fick skriva texter, men det fick inte handla om julen!

Det kändes som en rolig och nyttig utmaning. Jag lyckas sällan skriva varje dag, men nu bestämde jag mig för att göra det. 24 bilder och 24 texter, med och utan rim blev resultatet som du kan läsa här nedanför. De första tolv texterna presenteras här:

1 december:

Kärlekens eviga ljus värmer i det mänskliga mörkret

2 december:

Murar kan stänga ute och stänga inne.
Men en enkel hand kan få yttre och inre murar att rasa!

3 december:

Marcus Birro är nog en modern och utmärkt far.
Cool är Martin Melin... (om han får säga det själv)
Redan Strindberg om "Fadren" skrivit har.
Men bäst är ändå maken min!

4 december:

Som en flammande eld i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
En flämtande låga som på ett ögonblick riskerar att blåsas ut,
att slockna och förintas.
Men ständigt väcks elden till liv av nytt syre,
växer sig stark, lyser klart, värmer eller förtär.



5 december:

Med sorg i tomma blicken
och värk i ungflickshjärtat
reflekterar avdomnad hjärna
över livets mål och mening.

6 december:

"Varför kan inte livet vara som en poster?"
Ja, VARFÖR kan det inte det? Vi drömmer väl alla om den perfekta solnedgången med den perfekta partnern på en perfekt sandstrand under palmernas sus. Eller?
Drömmarna är viktiga men det gäller nog att leva här och nu - med eller utan sin Elvis! Varför ska det vara så svårt att uppskatta det vi har mer än det vi inte har?

Jag vill leva precis där jag är, men också i min poster - ni vet den där från grekiska övärlden, med kritvita hus, blå fönsterluckor, blågrönt hav och klarblå himmel.

7 december:

Ensam på en sliten parkbänk vid vattnet

Ensam med mina tankar, sliten, blank

Trädet ensamt men starkt, strävar uppåt

Ensam och stark, vart strävar jag?

Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta

Vill uppåt, framåt, bort



8 december:

I gånga tiders Sverige och nu främmande kulturer
var runda kvinnor ett vackert ideal
I mogen ålder struntar man i vilket - som tur är -
att dagens skönhet sitter i att vara anorektiskt smal.

9 december:

I EN RÖD OCH SVART FARKOST
skulle jag mer än gärna ta en tur.
Bort från decemberstressen för en stund,
bara känna rörelsefriheten
och vinddraget i ansiktet.



10 december:

Ett darrande finger på den magiska knappen,
kan utlösa hot större än tredje världskriget.
Kika inte in genom hjärtats nyckelhål!
Du skulle bara bli förvånad av det som göms där inne.
Släpp inte ut den kraft som döljs bakom maskeringen
om du inte är beredd att ta ödesdigra konsekvenser.
Låt allt stanna i mörkret, osynligt, enkelt.

11 december:

Sitta fast i en skreva,
kan kännas hopplöst
om ingen ser din längtan.

12 december:

VAD VORE TILLVARON UTAN TRISTESS?
Troligen ännu tristare, eftersom vi inte skulle kunna känna glädje och ha roligt om vi aldrig hade tråkigt.
Tristess kan i ett längre perspektiv övergå i dess motsats – kreativitet, att finna nya vägar ut, hitta lösningar utanför tristessens ramar, rent av se livet med helt nya ögon!

(Samtliga bilder tilhör Cristina Santos och används i min blogg med hennes tillåtelse.)

Fortsättning följer med bilder 13-24.



Respekt

Respekt är ett ord med olika innebörd för olika människor. Den positiva tolkningen innebär att vi ser andra människor med en viss aktning och vördnad. Vi värdesätter de egenskaper en annan människa har. Vi kan respektera att någon annan tycker anorlunda, har en annan kultur eller religion osv. Den för mig negativa tolkningen innebär rädsla. För att får "respekt" måste man då hota eller skrämma andra.

I dagens Skrivadventskalender skriver Dag Öhrlund om respekt för skrivandet, ett viktigt ämne! Han skriver bland annat (citat):

1. "Skrivande är värt precis lika mycket respekt som träning, golf, gitarrkurser eller något annat.
2. Författande kräver ro, regelbundenhet och hårt arbete.

Om du menar allvar med ditt skrivande måste du förklara för din omgivning hur viktigt det är för dig. Att du behöver regelbunden tid, ro, ett ställe att skriva ostört på. Och inte minst, uppbackning. Att dina nära visar intresse för det du gör på samma sätt som du gör för dem.
Att de stöttar dig när du tvivlar.
Om du trots att du förklarar inte får det stöd och den uppskattning du förtjänar finns det kanske mer än skrivandet att fundera över, när det gäller hur du ska leva. Och med vem."

Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att uppleva svårigheter med repekten för skrivandet. Jag har i flera år försökt hitta ett sätt att skriva "på riktigt" men misslyckats hittills. Kortare texter i bloggar, mejl, på facebook eller twitter går bra för de kräver inte full koncentration under så långa tidsrymder. Men vill jag skriva en längre text, utkast till en novell, försöka påbörja den där romanen då blir det knepigare. Har jag suttit längre än en halvtimme "måste" någon av ungarna eller maken prata med mig. och vips är förtrollningen bruten! Sitter jag ännu längre får jag kommentarer om att jag har fastnat vid datorn. Kan jag verkligen inte slita mig ifrån den?! Är det verkligen så viktigt att sitta där och knappa på tangenterna...

Att maken sitter framför TV:n varje kväll och konsumerar stora mängder film och sport är mer okej än att jag använder min tid till tankearbete och skrivande av allehanda slag. Visst är det märkligt. Andra personer, utanför familjen, som vet om att jag skriver och drömmer om att skriva ännu mycket mer, de är väldigt uppmuntrande. Och tur är väl det, att det finns lite stöd i alla fall.

Min dröm är att ha ett eget rum, precis som Virgina Woolf pläderade för en gång. Ett eget rum där jag kan vara ensam med orden, ett rum där jag kan skriva närhelst det behagar mig. Gärna ett trevligt inrett rum och med ett fönster ut mot en vacker plats. Jag skulle också vilja åka iväg en längre tid, bo vid havet och kunna skriva i timmar utan att någon eller något stör flödet.

Under veckan som gått har jag fått två gröna sköna bokpaket! Stor RESPEKT för dem som redan skrivit en eller flera romaner! Jag vann Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker. Gå gärna in och gilla hennes fan page på facebook! Från Anna Jörgensdotter kom det två signerade exemplar av hennes romaner Pappa Pralin och Änglarnas syster. Anna gav bort sina böcker. Vilken julklapp till mig själv.

En härlig förebild

Alla behöver vi förebilder oavsett vad det gäller. Barn behöver goda vuxna och ungdomar att lära av. Utövar man en sport har man säkert en förebild inom samma sport. Samma sak inom musikbranschen. Vill man skriva en egen bok är det väldigt bra med duktiga författare som förebilder. Jag har flera förebilder som jag lär mig av genom att läsa deras alster. Sedan finns det några få som delar med sig av sina skrivtips. En författare som är särskilt generös med tips är Kim Kimselius!

Jag besökte hennes blogg redan i maj i år och skrev en liten kommentar. Svaret hittade jag först idag. Så här såg det ut.

Hej! Det måste vara underbart både att få skriva OCH att bli författare! Jag har inte direkt "läst på" om dig, därför undrar jag vad du jobbade med innan du blev författare på heltid. Många är ju journalister, lärare eller bibliotekarier... Drömmer också en dröm men undrar ibland om det blir mer än så! Kram

Kim M. Kimselius sa...

Hej Eva-Marie
Välkommen hit. Ja, det är helt fantastiskt att skriva. Jag skrev min första bok när jag var åtta, men skickade inte in till förlag förrän jag närmade mig 40, fick mitt första manus antaget och debuterade när jag var 43. Under hela mitt liv har jag arbetat med orden i någon form, reklambyrå, tryckeri, etc.
Var inne och kikade på din profil och såg att du bär samma dröm inom dig som jag gjorde en gång. Det gäller att inte ge upp. Kika in på min hemsida www.kimselius.se där kan du läsa mer om mig och mina böcker!
Lycka till med att förverkliga din egen dröm!
Kram Kim

Den 17 september i år var Kim i Kristianstad och signerade sina böcker. Vi pratade lite och dagen efter lade hon in en bild på oss i sin blogg.

Just idag den 12 december har Kim delat med sig av sina råd i Skrivadventskalendern också.

Hon skriver:

" Det ska vara roligt att skriva en bok. För att få glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant du tycker är viktigt, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, och låt fantasin flöda. Tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud. Glöm inte att fånga läsaren direkt med första meningen."

Nog bubblar det både i hjärnan och i hela kroppen alltid, men varför är det så svårt ändå att få historien ur sig?! VILL, vill, vill. Ska, ska, måste.

Den viktiga medskaparen - LÄSAREN

Alla som skriver har kanske inte alltid en tänkt läsare under själva skrivprocessen, men alla som skriver vill nog bli lästa! När man som jag undervisar om skrivande i skolan, betonas vikten av att kunna skriva i olika genrer, i olika situationer och för olika mottagare - alltså är det viktigt att åtminstone ibland fundera över vem man skriver för.

De texter jag skriver (och vill skriva) ska kunna läsas av alla som har lust att göra det. Tror inte jag klarar att skriva för småbarn, men för alla över 12 år. Ibland känner jag att det är en ungdomsbok jag ska skriva, andra gånger är jag säker på att det ska bli en vuxenroman. Vissa dagar tror jag att det måste bli en bok i genren "personlig utveckling", eller varför inte en självbiografisk bok... Den som lever får se.

Bloggar skriver man kanske allra mest för sin egen skull, men man blir väldigt glad när någon annan läser och gillar det som skrivs. Därför blev jag både förvånad och glad när jag idag hittade två kommentarer - ett till vardera inlägg! Tack snälla Ronja och Mezza! Hoppas ni ska följa med mig på skrivarresan. Ni är ovärderliga reskamrater på färden. All respons, all feedback, allt är en viktig del av skrivandet.

Håll ut - snart vågar jag lägga ut några smakprov på texter. Till dess kan man läsa korta texter inspirerade av bilder som presenteras dagligen i Santos Adventskalender i Facebook.

Foto: E-M Olsson 2011-12-06